Du är här:Start > Livsberättelser > Ricky


Ricardo Sanchez började dricka och röka hasch när han gick i mellanstadiet. Efter många års missbruk mötte han Jesus och livet vände. Nu berättar han om sin livsresa genom hiphopen.

Elva år gammal kom Ricardo Sanchez till Gävle från Chile. Det var en tuff omställning och i sökandet efter identitet och tillhörighet hamnade han i fel umgänge.
— Jag har gjort inbrott, slagit ner folk och stulit bilar. Det som lockade just då var nog gemenskapen med ett gäng grabbar och tjejer som backade upp varandra i allt. Det blev som en familj. Det var det som lockade mig. Gemenskapen och viljan att bli något. Det var ett sätt att passa in på något sätt i Sverige, berättar han.

Hasch före tonåren

Ganska tidigt kom alkohol och droger in i bilden.
— Det var mycket fester, jag började dricka redan i femman och började röka hasch när jag var 11 eller 12 år gammal.
På sommarlovet mellan sjuan och åttan testade han amfetamin för första gången. Efter det fastnade han allt djupare i missbruk. Trots drogerna tog han sig igenom högstadiet och fick efter det jobb på en fritidsgård.
— Jag levde ett ganska hårt dubbelliv som jag lyckades hålla hemligt i flera år.
Men till slut gick det inte att hålla fasaden uppe längre. När han hade varit borta från jobbet i flera dagar sökte kollegorna upp honom i hans lägenhet där han låg och försökte tända av.
— Då berättade jag som det var och fritidsgården hjälpte mig iväg på ett behandlingshem, berättar Ricardo.
På fritidsgården hade han lärt känna ett gäng kristna ungdomar som brukade komma dit. De var annorlunda och han blev nyfiken på deras tro.
— De pratade om den här Jesus som att han verkligen levde på riktigt, man såg det i deras blick. De kom med någonting som var annorlunda än mitt liv med fester. Det lockade mig att söka och ta reda på vem Jesus är.
Kvällen innan det var dags att åka iväg till behandlingshemmet följde Ricardo med sina nya vänner till en gudstjänst i Pingstkyrkan. Den kvällen blev startpunkten då hans liv tog en ny vändning.
— Det var den kvällen som jag tog ett steg till att börja tro. Då sa jag till Jesus att nu vill jag börja tro på dig. Det kändes som att komma hem till någon man varit borta från i flera hundra år fast man inte har vetat om det. Det kändes väldigt tryggt och det var mycket tårar och mycket känslor som jag inte hade varit i kontakt med innan.

Varm gemenskap

När det var dags att återvända till Gävle från behandlingshemmet hade Ricardo bestämt sig. Han ville inte återvända till det liv han levt tidigare. Han hittade nya vänner i kyrkan och förundrades över det varma mottagande han fick i den gemenskap han snart blev en del av.
— Jag kände mig tokälskad. Vilka jag än pratade med och vilka jag än umgicks med. Vilka jag än åkte hem till och fikade hos. Jag kände mig så älskad.
Men det var det ingen lätt resa att bryta sig loss från ett decennium av missbruk. Ricardo har haft flera återfall sedan dess men har nu varit nykter i sex år. Han är övertygad om att han inte hade klarat av att komma tillbaka från återfallen utan tron och vännerna i kyrkan.
— Hade jag inte haft så mycket människor som visat mig kärlek och omtanke så tror jag att jag hade varit död för länge sen.

Han upplever att den kristna tron har växt sig starkare efter de återfall han gått igenom.
— Tron på att det finns en Gud som älskar mig så otroligt mycket att oavsett om jag faller så kommer han att finnas vid min sida med sin villkorslösa kärlek och oändliga nåd har gjort att jag efter varje återfall mer och mer har upptäckt Guds kärlek.

Brinner för att berätta

I dag brinner Ricardo Sanchez för att berätta om denna kärlek och sin livsresa. Hans verktyg är musiken. Ända sedan han började som DJ i tonåren har musiken varit en del av hans liv. För tio år sedan började han skriva egen musik och uppträda under artistnamnet Ricky.
— Jag är uppväxt med hiphop och har lyssnat på det sen jag var liten så det blev naturligt att börja rappa. Jag började skriva musik för att jag kände att jag ville berätta om min tro och det jag hade upplevt på ett sätt som ungdomar utanför kyrkan kan relatera till. Jag har skrivit om min brottningskamp med Gud, livet och människor. Jag försöker att vara så ärlig som möjligt i mina texter.

Ricardo är fortfarande aktiv i Pingstkyrkan och han hoppas att den nya kyrkan i Hedvigslund ska bli en mötesplats där alla Gävlebor ska känna sig välkomna.
– Kommer man till vår nybyggda kyrka så kan man komma som man är. Jag tror att alla människor kommer till stunder där de känner att det vore skönt att bara sätta sig ner och landa någonstans. Där tror jag att vi som kyrka har en jättestor uppgift att fylla. Att få vara en plats dit människor kan få komma och sätta sig och bara vara. Och få ett leende, ett möte och ett samtal om man vill det.